Oj, oj, oj jag överlevde!

I stort sett allting gick som smort igår kväll. Thea var himla nöjd med att slippa vänta när Alva simmade och Alva är för det mesta lugn och håller sig intill mig. Måns var på strålande humör och gnällde inte en enda gång och behövde inte äta. Ett blöjbyte blev det och Alva hjälpte till. I duschen var det dock en mamma som var så rädd att själv bli nerstänkt på sina kläder att hon lätt dottern spruta hejvilt med duschslangen. Detta resulterade i att Måns blev rent nerduschad och började gråta. GRRRRRRR! Som tur var så gick det snabbt över när vi torkat honom torr i ansiktet och jag flyttade på honom för att han skulle slippa bli blöt igen. Thea bytade snabbt om och Alva lyckades inte ens få på sig sina strumpor på samma tid. Hon kan inte mycket själv längre utan behöver hjälp med en massa saker (som hon egentligen klarar helt på egen hand...). Thea fick sin banan och iväg mot bilen. Thea springer som vanligt i förväg, Alva försöker hänga på men ger upp ganska snabbt och lunkar istället i sin egen takt och hittar en massa saker att göra på vägen. Till slut ska vi gå över gatan till bilen och jag säger: - Kom nu så går vi, nu kommer det inga bilar. Flickorna står kvar och jag får gå tillbaka. Vi väntar på en bil som kör förbi. Jag säger: - Är ni med nu? Nu går vi. Thea går över gatan till bilen. Alva hittar något intressant och stannar mitt i gatan. Då kommer det en bil och jag får gå tillbaka igen och dra henne över gatan. Men men det är typiskt Alva. Hem kom vi, alla barnen somnade och jag med!