Alva älskar att bada och duscha. Vissa barn måste man tvinga in i duschen, men inte Alva. Hon anmäler sig frivilligt flera gånger i veckan för hon ÄLSKAR det. Förra veckan fick hon värsta hopbrytet för att vi sa att hon inte fick duscha och skrek, grät och tjatade om det tills hon slutligen somnade i Martins famn. Denna vecka är jag "ensamstående mamman", så när Alva frågade om hon fick bada gjorde jag en snabb kalkyl i huvudet och kom fram till att jag hellre lät henne bada än tog tag i ett nytt hopbryt. Alva blev överlycklig och gick in i badrummet, klädde av sig och drog in lilla badbaljan. Jag höll på med Måns utanför badrummet och lyssnade in på lyckliga Alva och vattnet som porlade. In och kolla till henne emellanåt, men det var ganska lungt. Alva undrade var tvålen var och vilket som var schampoo respektive balsam. Så det pekade jag ut och gick igen. Efter ett par minuter hör jag från badrummet ett litet:- Ojdå... Öppnar dörren till badrummet och golvet flyter med härliga, löddriga bubblor. (Bli inte arg, bli inte arg... Djupt andetag) - Men Alva, vad har du gjort? -Jag skulle tömma badbaljan! -Men varför är det så mycket tvål i vattnet? Hur mycket tvål har du tagit? -Ehhh... -Du måste be om hjälp när du ska tömma baljan! -Jag glömde... Tja, det visade sig att hon mer eller mindre tömt en hel flaska duschcreme, så badrummet luktade ju väldigt gott av honung och vanilj. Och så blev jag ju tvungen att dra fram skrapan och skrapa ner allt vatten i brunnen, så golvet blev ju skinande rent i alla fall. Och tösen var ju lycklig trots allt : )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar