Jaha hösterminen är i full gång och nedräkningen till höstlovet har börjat. Snart "bara" sex veckor kvar. Det är tufft det här att jobba om vart annat som vi gör. Det går, men det sliter. Alva träffar sin pappa för lite och gråter vissa dagar när han ska köra iväg och jobba. När han väl är hemma sitter hon på honom som ett plåster, bokstavligen.
Men ingen lång klagovisa... Thea har fått sin första läxa. Hon fick hem ett papper där hon skulle klistra fast ett foto på sig själv och sedan fylla i lite uppgifter om sig själv; sitt namn, längd ögonfärg osv. Hon fixade det med bravur och hon tycker i allmänhet att det är toppen att gå i skolan.
Måns har äntligen gjort det. Två små krypsteg blev det och jag lyckades dokumentera detta med kameran. Nu kan han om han vill, men av någon anledning tycker han bäst om att sitta på rumpan och gnälla efter oss; ) Nästa vecka är det dags för BOEL-test. Undrar om BVC-sköterskan kommer att upptäcka den lilla skelning han har. Alva hade precis likadant, men tydligen är det ingen riktig skelning utan barnens ögonform som förvillar oss.
Alva är en blyg flicka, det vet vi sen länge. Hon vill inte ens säga "Hej" eller "God morgon" till fröknarna på dagis. Det tillhör vanligt hyfs att man svarar någon som hälsar på en tyckte jag, men icke. - Jag blir så blyg, så jag kan inte säga nåt! Så nu har vi kommit överens om att jag tar hennes hand och vinkar med så har hon sagt "Hej" i alla fall. Jobbigt att vara så blyg. Hoppas innerligt att hon växer ifrån det så småningom. Förstår inte heller var hon har fått det ifrån. Kan inte påstå att varken jag eller Martin är särskilt blyga av oss.
Nu blir det nattning. Bokläsning och nattlampa sen sover alla tre gott hela natten. Hoppas jag : )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar